Ett skönt ögonblick av äkta mellanmänsklig kontakt idag.
Förbi receptionen, på väg ut från kontoret genom den låsta, inglasade dörren. På andra sidan en okänd, lång man med glasögon och skägg. Han står utanför och väntar på någon att komma och hämta honom. Jag öppnar dörren och håller den öppen för honom då jag tror att han ska in. Han går inte in. Jag ler och kastar en blick på honom, han ler, tittar tillbaka, gör en armrörelse från axeln, som att gå in för en handskakning trots att jag inte är rätt person. Jag märker misstaget. Han hejdar sig mitt i luften. Jag sträcker ut handen. Två främlingar asgarvar och skakar hand.
– Haha, jag vet att det var inte dig jag skulle träffa, men ändå…hahaha, säger han.
– Haha, jag kunde inte låta dig hänga så där…hahaha, säger jag.
– Ha en bra dag, säger vi till varandra och går var sin väg.
🙂